Vad du nu ger dig in på...


Helst av allt hade jag varit journalist, åkt landet runt med Laul och övriga, ätit svettiga ostfrallor och gått in på ett allsvenskt djup bara de mest inbitna bryr sig om. Det är jag inte och det gör jag inte.


Därav skriver jag här istället, nyanserade spaningar om allt allsvenskt som kommer mig för. På ett entusiastiskt sätt bara vi med ett osunt intresse för allsvenskan kan och vill. På ett sådant sätt som bara är möjligt när det gått så pass långt att du gått från att älska en klubb till att älska hela jävla skiten.


Med det sagt görs det alltid på ett ofantligt enögt sätt. Långt ifrån objektivt. Med ett Svartgult filter. Nyanserat enögt helt enkelt.



Söderfamily-fokus

 
 
 
 
Idag tänkte jag ta ett blogginlägg bortom det vanliga. Jag tänkte göra skäl för namnet och viljan att kolla på allsvenskan i stort fast med ett svartgult filter. Jag tänkte att jag för en gångs skull ska lyfta blicken och se lite, med betoning på lite, på Söderfamiljens förehavanden hittills under säsongen. Det blir ju lätt så när favoritlaget är i Dubai och har lämnat mediaavdelningen hemma. På ett sätt antagligen bra för spelarna att få jobba i lugn och ro, utan för mycket mediafokus. Å andra sidan kan jag tycka det är väldigt skumt och tråkigt att inte det stora, och dessutom växande intresset som visas för AIK tillfredsställs på ett så dåligt vis. Visst, allsvensk fotboll har alltid genomsyrats av att det sportsliga inte kan mäta sig med det supportande. Därav är det kanske inte jätteförvånande att efterfrågan från supportrar inte kan tillgodoses av utbudet från klubben. Tråkigt är det icke desto mindre. 
 
På måndag klockan tio kommer väldigt många svartgula själar i alla fall hålla väldigt låg produktionsnivå på jobbet. Vilket är intressant. Det är en träningsmatch, på andra sidan jorden, som inte kommer betyda ett skit. Ändå har jag, och läskigt många med mig, räknat ned en tid och ser fram emot matchen ändå. På ett nästan brinnande sätt. Jag vet inte vad ni läsare anser, men är det inte något särskilt med intresset för allsvenskan i år? Är det bara min hybris som tycker att allsvenskan är större än någonsin? Vi är fortfarande långt ifrån allsvensk start, ändå är intresset enormt. På bred front. Jag vet ju att runt om i landet finns eldsjälar som i många år brunnit för sitt lag, men har de inte fått sällskap av allt fler inför 2016? Dessutom, Cmores satsning på allsvenska försäsongen ger ju en extra smäll till det hela. Plötsligt är det lätt att följa alla lags försäsong, vilket jag tycker är kul och nästan meditativt. Mediatativt då jag kan sitta och slötitta på halvintensiva januarimatcher mellan alla allsvenska lag och diverse motståndare.
 
På tal om alla lag, det är ju faktiskt motsatsen till vad Djurgården lyckas besegra hittills på försäsongen. Nu är jag fullständigt medveten om att AIK spelat en match, förlorat lika många. Mot division 1-lag. Men det här är någonting annat. Det handlar om tre matcher nu där Djurgården inte imponerat alls. Tino Kadaweri och Moon tycker jag har sett okej ut under det lilla jag sett av lillebror. Kevin Walker är, på ett Tobias Linderothianskt vis, ruggigt nyttig utan att man riktigt märker att han är där, men det är ju sen gammalt. Trots allt rinner det svartgult i killen, och har man levt som inneboende i Janne Lindhs hårda Coach Carter-skola är det klart att man lär sig dra sitt lass. Såg inte DIF:s match mot Gefle idag, men pratade med en kompis i Gefle som sa att det var fruktansvärt lätt att spela mot Djurgården och att det är Red Alert på att värva stjärnor. Undra om Bosse sitter lugn i båten trots allt eller om han kommer spendera de oväntade pengarna Emil Bergström lämnade efter sig när han försvann. Börjar ändå bli dags för någon i Djurgården att börja sticka ut som en offensiv ledare nu, särskilt när dragplåtstret Kerim och Radetinac knä är borta minst halva säsongen båda två. 
 
Aja, Man får inte glömma bort. Det är januari idag. Säsongen 2016 slutar sent i Oktober. Innan dess ska mycket göras, och ingen kommer minnas vad som händer nu i januari. Samtidigt: hur länge är det kvar innan Djurgården får en kniv emot strupen? 
 
 
Ett lag som däremot imponerat på mig hittills är kusinen från Leksand, som bjöd på riktigt bra spel under sin första träningsmatch. Ska bli kul att se ifall de kan följa upp den imponerande start de hade mot Kups när Hammarby ställs mot Östersund imorgon vid 15:30. Kul att få se Östersund över 90 minuter också. Såg några matcher när de spelade i Superettan, men nu är det lite mer Big Leagues på ingång.
 
Tillbaka till Bajen då, så tror jag att så länge de har Nanne som tränare, så länge han orkar jobba vidare med sin långsiktighet och inte hoppar av, så tror jag de kommer gå framåt för varje säsong. Varför? För att Nanne enligt egen utsago ställt sig framför gruppen inför sin första säsong: 

"Har någon här haft ett riktigt jobb med 40 timmar arbetsvecka?"
"jaaa.." 
"Och nu jobbar ni med er hobby"
"jaaa.." 
"Kan någon här tänka sig att jobba lika mycket som en vanlig
svensson men med sin hobby?"
"jaaa.." 
 
Sen körde de tydligen fys måndag-fredag i Västerås medan de andra allsvenska lagen var på semester. 40 timmars arbetsvecka. Förra säsongen alltså. Det ska tilläggas att jag inte är superinläst på Hammarby och kan vara helt ute och cykla, men enligt uppgift var det, och är det, så här det ser ut i Bajen. Detta är minst sagt imponerande resultatinriktat om man jämför med vad Hammarby tidigare stått för och hur man klackat sig fram till mittenplaceringar. 
 
 
Tittar man på de båda lagen börjar jag känna att om inte Djurgården agerar i Sillysvenskan närmsta tiden kan de mycket väl bli sämsta Stockholmslag i höst, för rent truppmässigt tycker jag också att Hammarby ser mer intressanta ut än DIF. Det tyckte jag dock inför förra säsongen också, men där fick jag den ju som bekant rätt upp i analen.
 
Med det sagt tror jag det får räcka med småsyskonsbevakning för nu, men jag ser uppriktigt fram emot att se Bajen-Östersund imorgon. 
 
Jaharå!
 
 
Allmänt | | Kommentera |
Upp